Den smärtsamma ledsjukdomen artros är den vanligaste av alla ledsjukdomar. Så pass vanlig är den, att ungefär var fjärde person över 45 år har fått diagnosen. De oftast förekommande symptomen är välbekanta; stelhet I lederna, ont I lederna och en smärta som ökar vid rörelse.

Där artros uppstår börjar ledbrosket brytas ner och de omgivande vävnaderna blir inflammerade. Men symptomen kan lindras och sjukdomen hållas stången, så att dess inverkan på det dagliga livet blir så liten som möjligt. En viktig åtgärd är att fortsätta röra på sig – eller börja röra på sig, om träningsvanan aldrig infunnit sig.

Artros brukar kallas en folksjukdom. Men trots att den är så vanlig är det fortfarande oklart vad den beror på. Det finns ingen definitivt fastslagen orsak och det finns heller inget definitivt test som påvisar förekomsten av sjukdomen. Den förväntas däremot öka, i takt med att befolkningen blir äldre och tyngre. Ålder är en riskfaktor. Övervikt är en riskfaktor. Men det är även en riskfaktor att vara kvinna, eller att ha tränat sig till skador. Den läkare som ställer diagnosen har främst att utgå ifrån den drabbades beskrivningar och det som möjligen kan observeras utifrån. Röntgenbilder tillför begränsad information och den överensstämmer inte alltid med de symptom patienten upplever.

Vi delar dessutom folksjukdomen med våra närmaste husdjur. Hästar, hundar och katter kan alla drabbas av artros, och även hos dem uppstår ofta sjukdomen med ökande ålder. När ett djur drabbas av artros kan en människa upptäcka det genom att iaktta förändrade beteenden och rörelsemönster. En hund brukar till exempel undvika vissa rörelser, visa en ovilja att resa sig från bädden och motstånd mot att hoppa, ta trappan eller gå på långa promenader. Djuren uppvisar därmed den mest naturliga och oförfalskade reaktionen på ledsmärtor: de vill hålla sig i stillhet och undvika belastning på den smärtande leden. Det är lätt att förstå och kan tyckas självklart.